serenity

jag tar illa upp när det gäller allt just nu,
varje bakslag eller påhittat bakslag är en riktig käftsmäll
och idag är första gången sen i fredags
(om man inte räknar natten till måndag då jag var arg)
som jag känner något utöver tomhet.

jag orkar inte vara en bra vän eller flickvän men
det är egentligen allt jag vill kunna..

jag har fått två läxor från psykiatrin;
det ena är att skriva matdagbok, då dett inte skiljer
sig från min vanliga vardag så gör det inte speciellt mycket
den andra är att göra mer av det jag tycker är kul.

mitt minne har försämras avsevärt efter att jag tog någon medicin som jag
inte minns just nu vad den heter (ironiskt men sant). aja.
fuck it.. ska gråta nu om det går.


något positivt; i helgen får vi finbesök och jag längtar!

min bästa vän orkar inte vara min vän längre,
jag förstår henne för den senaste tiden har jag
inte prioriterat något.. varken familj eller vänner.

levt i min egna bubbla, jobbet och sen hem.
enda gångerna jag gjort något har varit när
min man har bestämt att vi ska göra något..

gjorde även ett tappert försök att träffa en vän
jag inte träffat på ett halv år.. en person som
stod mig väldigt nära när vi var yngre.

skulle kanske vara en fördel att ta kontakt men
fler vänner och försöka träffas men jag orkar inte.

idag vill jag verkligen skada mig själv, vill inte mer.


fick dock goda nyheter idag och jag ska bli faster igen,
blir denna broderns första barn. underbart att höra.
fortfarande en hemlighet för resten av världen.

jag blir ärligt avundsjuk för jag vill också ha barn men
sålänge det är såhär kommer det inte ens vara möjligt.
jag kan inte medicinera när jag är gravid och jag kommer
inte kunna leva utan mediciner. denna jävla onda cirkeln.