serenity

jag tar illa upp när det gäller allt just nu,
varje bakslag eller påhittat bakslag är en riktig käftsmäll
och idag är första gången sen i fredags
(om man inte räknar natten till måndag då jag var arg)
som jag känner något utöver tomhet.

jag orkar inte vara en bra vän eller flickvän men
det är egentligen allt jag vill kunna..

jag har fått två läxor från psykiatrin;
det ena är att skriva matdagbok, då dett inte skiljer
sig från min vanliga vardag så gör det inte speciellt mycket
den andra är att göra mer av det jag tycker är kul.

mitt minne har försämras avsevärt efter att jag tog någon medicin som jag
inte minns just nu vad den heter (ironiskt men sant). aja.
fuck it.. ska gråta nu om det går.


något positivt; i helgen får vi finbesök och jag längtar!

förstår min inte riktigt på psykiatrin.
idag fick jag en typ diagnos, inte helt
fastställd men ändå typ,
jag uppfyllde helt enkelt kriterierna.

iallafall, diagnosen jag fick var bulimi.
hon frågade om jag visste vad bulimia nervosa
var och jag svarade såklart ja, vilket
hon inte tyckte var konstigt, när hon
sedan sa att jag uppfyllde kraven så
kunde jag inte hålla mig för skratt.

det är ett skämt! att jag skulle uppfylla
de kraven är inte sant.
visst, jag har problem med mat men
långt ifrån att jag har bulimi.


Kriterierna för Bulimia Nervosa:
A. Återkommande episoder av hetsätning.
En sådan episod kännetecknas av (1) och (2):
(1) Personen äter under en avgränsad tid (t ex inom två timmar)en väsentligt större mängd mat än vad de flesta personer skulle äta under motsvarande tid och omständigheter.

(2) Personen tycker sig ha förlorat kontrollen över ätandet under episoden (t ex en känsla av att inte kunna sluta äta eller kontrollera vad eller hur mycket man äter).

B. Återkommande olämpligt kompensatoriskt beteende för att inte gå upp i vikt,
t ex självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, lavemang, diuretika eller andra läkemedel,
fasta eller överdriven motion.

C. Både hetsätandet och det olämpliga kompensatoriska beteendet förekommer i genomsnitt minst två gånger i veckan under tre månader.

D. Självkänslan överdrivet påverkad av kroppsform och vikt.

E. Störningen förekommer inte enbart under episoder av anorexia nervosa.

Undertyper
Med självrensning: under den aktuella episoden av bulimia nervosa har personen regelmässigt ägnat sig åt självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang.

Utan självrensning: under den aktuella episoden av bulimia nervosa har personen använt andra olämpliga kompensatoriska beteenden som fasta eller överdriven motion, men har inte regelmässigt ägnat sig åt självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang.


_____________________________

okej, visserligen uppfyller jag kriterierna
men jag kräks aldrig, jag hatar att kräkas
och när jag är magsjuk gör jag allt för att
slippa kräkas.

ibland fattar jag verkligen inte hur de tänker.

var nära på att jag sket i att gå till jobbet,
fortfarande trött över
gårkvällens intag av meds
och det resulterade i att jag klev upp sent
och att jag blev en minut försenad till jobbet..


just nu är jag världens sämsta vän
och flickvän,
främst det sistnämnda.
jag skulle bli jävligt ledsen om jag blev lämnad,
vet inte ens om jag skulle klara av det
dock vet jag att det är befoget..


vi drar till italien,
får se om det gör mig lycklig,
annars vet jag inte vad jag ska göra..
onsdag nästa vecka har jag möte på psykiatrin
och vet inte vad jag ska säga..

känns som om jag inte alltid blir
tagen på allvar och jag har inte ens fått någon ny läkare,
min tredje blir det då
under loppet av ett halvår.

min tredje psykolog är jag inne på nu med..
dock var det en jag själv sa nej till då det inte funka.


nu ska jag försöka återgå till jobbet,
fortfarande smått i dimman..

jag blir jävligt trött på mig själv,
inser att mitt gnäll inte hjälper ett skvatt.
allt det gör är att göra alla mina relationer,
vänner, man, familj, helt jävla outhärdlig.

vem orka umgås med någon som ständigt försvinner,
och när den är där finns det inget som säger att den är
glad eller hur länge den kommer vara kvar.

jag vet att livsgnistan finns där, annars hade jag lämnat mitt jobb,
inte planerat framtid, aldrig börjat plugga..

men det är stunder som nu när ångesten är fan för stor för att kunna reglera.
vill ha en paus-knapp för dagar som dessa, pausa tills jag är starkare, fit for fight.


(jag borde vara lycklig, AIK vann idag och snart är det italien och
derby med la mia Lazio men liktförbannat vinner jag aldrig, aldrig ..)

mina målsättningar,
jag borde plugga men bland papprena
hittade jag det jag också måste göra..

skriva mina målsättningar. t.ex. "kunna åka tunnelbana till slussen"

jag har inga konkreta mål,
mitt mål är att vakna upp på morgonen,
känna att idag kommer bli en bra dag,
fixa iordning mig, gå iväg i lugn och ro,
andas den friska luften, arbeta men inte
känna att morgondagen kommer bli jobbig
för att jag inte klarade av att ringa det där
telefonsamtalet som jag behövde för att
ångesten skrek i mitt huvud och minsta bakslag
skulle få bägaren att rinna över och paniken skulle vara total

vill komma hem, städa/plocka/diska, pussa på min man,
kanske ta en promenad, en fika, träffa en vän utan att tycka
att allt detta bara är jobbigt

känna att det är
prestation: 4-6 av 10,
nöje: 1-3 av 10

jag vill leva ett liv utan ångest, utan tvång..
kan jag inte bara få vara konstant manisk.

(helt värdelös på att skriva också)

skrev ett långt inlägg som jag insåg att jag
inte var redo att publicera ännu.

jag saknar min man, saknar att ha honom här,
speciellt dagar som denna.. då jag bara vill ha
honom nära men inte behöva prata eller ens
vara trevlig, vilket jag sällan är när jag är såhär
disträ..


vet att han är hemma igen snart, men han kommer
hem och jag går upp och drar mig iväg till jobbet.


två positiva saker idag, när K kom hem från jobbet
på morgonen och att världens sötaste lilla flicka på
ett år hängde med mig större delen av dagen och
ville mer än gärna sitta i mitt knä. känns skönt att
ha människor nära..

känns tryggt att känna värme som utstrålar från deras
kroppar, höra andras skratt.

oxascand eller inte, funderar. så trött i kroppen men inte
alls trött nog för att sova. även om jag nu lägger mig,
släcker lampan och blundar så kommer klockan hinna
slå tre innan jag ens är nära att somna.

funderar starkt på att riva ner tapeterna i sovrummet,
de är riktigt smutsiga.. det äcklar mig.

undra hur fredagen kommer gå. tid hos läkaren,
sist fick jag seroquel som jag efter en vecka fick sluta
med eftersom det inte hjälpte, utan snarare bidrog till
att jag blev manisk. innan det åt jag zoloft i en vecka.
nu har jag bara lamotrigin jag måste komma ihåg att
ta men vi får se efter fredagen, då jag ska resa kanske
hon inte ger mig något.. får se, får se.
har medicinen i dosett för att jag ska minnas att ta den,
missar jag så ser jag vilken dag. missade igår.

jag vet inte, vart rörigt i hjärnan nu.