serenity

skrev ett långt inlägg som jag insåg att jag
inte var redo att publicera ännu.

jag saknar min man, saknar att ha honom här,
speciellt dagar som denna.. då jag bara vill ha
honom nära men inte behöva prata eller ens
vara trevlig, vilket jag sällan är när jag är såhär
disträ..


vet att han är hemma igen snart, men han kommer
hem och jag går upp och drar mig iväg till jobbet.


två positiva saker idag, när K kom hem från jobbet
på morgonen och att världens sötaste lilla flicka på
ett år hängde med mig större delen av dagen och
ville mer än gärna sitta i mitt knä. känns skönt att
ha människor nära..

känns tryggt att känna värme som utstrålar från deras
kroppar, höra andras skratt.

oxascand eller inte, funderar. så trött i kroppen men inte
alls trött nog för att sova. även om jag nu lägger mig,
släcker lampan och blundar så kommer klockan hinna
slå tre innan jag ens är nära att somna.

funderar starkt på att riva ner tapeterna i sovrummet,
de är riktigt smutsiga.. det äcklar mig.

undra hur fredagen kommer gå. tid hos läkaren,
sist fick jag seroquel som jag efter en vecka fick sluta
med eftersom det inte hjälpte, utan snarare bidrog till
att jag blev manisk. innan det åt jag zoloft i en vecka.
nu har jag bara lamotrigin jag måste komma ihåg att
ta men vi får se efter fredagen, då jag ska resa kanske
hon inte ger mig något.. får se, får se.
har medicinen i dosett för att jag ska minnas att ta den,
missar jag så ser jag vilken dag. missade igår.

jag vet inte, vart rörigt i hjärnan nu.

mitt hjärta har tagit sina smällar och
min kropp har tagit emot slag
men även så jävla mycket kärlek och
som alla vet så love conquers all!

jag är inte mer trasig än någon annan
men kemin i hjärnan vill inte stämma
överens med resten av mitt liv.

jag är bipolär, jag är manodepressiv.
en diagnos jag fick, tjugo år gammal.
alltså fick jag diagnosen nyligen då
jag är tjugoett år idag.
även fått diagnosen svår tvångssyndrom.


inte för att jag egentligen förstår mig på
mina diagnoser, eller att jag ens förstår
när jag är manisk så är det iallafall en början.

mer om det en annan gång för just nu funkar
livet faktiskt fint.