serenity

jag blir jävligt trött på mig själv,
inser att mitt gnäll inte hjälper ett skvatt.
allt det gör är att göra alla mina relationer,
vänner, man, familj, helt jävla outhärdlig.

vem orka umgås med någon som ständigt försvinner,
och när den är där finns det inget som säger att den är
glad eller hur länge den kommer vara kvar.

jag vet att livsgnistan finns där, annars hade jag lämnat mitt jobb,
inte planerat framtid, aldrig börjat plugga..

men det är stunder som nu när ångesten är fan för stor för att kunna reglera.
vill ha en paus-knapp för dagar som dessa, pausa tills jag är starkare, fit for fight.


(jag borde vara lycklig, AIK vann idag och snart är det italien och
derby med la mia Lazio men liktförbannat vinner jag aldrig, aldrig ..)