serenity

var nära på att jag sket i att gå till jobbet,
fortfarande trött över
gårkvällens intag av meds
och det resulterade i att jag klev upp sent
och att jag blev en minut försenad till jobbet..


just nu är jag världens sämsta vän
och flickvän,
främst det sistnämnda.
jag skulle bli jävligt ledsen om jag blev lämnad,
vet inte ens om jag skulle klara av det
dock vet jag att det är befoget..


vi drar till italien,
får se om det gör mig lycklig,
annars vet jag inte vad jag ska göra..
onsdag nästa vecka har jag möte på psykiatrin
och vet inte vad jag ska säga..

känns som om jag inte alltid blir
tagen på allvar och jag har inte ens fått någon ny läkare,
min tredje blir det då
under loppet av ett halvår.

min tredje psykolog är jag inne på nu med..
dock var det en jag själv sa nej till då det inte funka.


nu ska jag försöka återgå till jobbet,
fortfarande smått i dimman..