serenity

trött på tänka, trött på att plugga.
hatar egentligen de där tjugo minuterna
som jag får med K innan han drar iväg
till jobbet, känns som om det gör saknaden
värre..

skriver mest just nu för att få mig på andra
tankar, vågar inte diska i rädslan av att jag
ska krossa ett glas och "råka" skada mig själv.

längesedan som impulsen känns så stark,
men jag är inte så och jag måste stå emot.


jag är fan snart 22 år och jag beter mig som
när jag var elva, fuckin' ge dig nu!! väx upp!!


kanske dags att växa ifrån skiten, kom igen!
saknar allt det där som fick mig att inte behöva
tänka alls. vardagar och helger i dimma,
den ständiga dimman. den underbara dimman.

saknar min dimma..